En oväntad vänskap

Har ni sett den fantastiska, franska filmen en oväntad vänskap eller Intouchebles ?

 Filmen är Frankrikes största internationella publiksuccé hittills och handlar om
Driss en ung färgad kille som precis kommit ut från fängelset, som anställs som personlig assistent till den förmögne men ensamma aristokraten Phillipe som blivit förlamad efter en fallskärmsolycka. Filmen är baserad på en sann historia och den berör en långt in i hjärtat, Phillipe som har anställda fysioterapeuter, betjänter och assistenter är van att bli upp och påpassad och i stort sett aldrig ifrågasatt förutom av sin trotsiga tonårsdotter.

Driss vänder upp och ner på Phillipes tillvaro med sina okonventionella metoder men lyckas alltid nå fram och får den svårt förlamade uppgivna Philipe att tänja på sina gränser och leva ett rikare och mindre skyddat liv.


Jag låter den här fantastiska filmen bli en metafor för dagens ämne...för är det inte så att de som får oss att prestera lite mera, ta i lite mera, tänja lite på gränserna det är ju inte de som tycker och tänker exakt som oss själva. Ibland behöver man springa på någon jobbig jäkel för att få den där aha upplevelsen så att vi kan tänka utanför våra egna sfärer. Förhållandet blir oftast inte okomplicerat och visst blir det kanske en del maktkamp och för och emot tankar, omger man sig bara med ja sägare som dunkar en i ryggen ja då lär man väll aldrig utvecklas eller ????

Tänk er en mesig ledare på träningspasset som inte vågar utmana motionärerna att göra sitt bästa,  när orken tryter ja då behövs det att någon skriker åt en - ta i lite mer då är ni hulkar eller barbapappor!!!
Ibland älskar man dem och ibland tänker man spydigt att det är väll lätt för dig att skrika som antagligen tränar 24-7 och inte har något annat i skallen. När man tränar för sig själv blir det lite svårare då gäller det att vara lite hård på sig själv istället, om man nu inte har någon "snäll" kompis som kan stå i den brantaste backen i löpspåret och utsätta sig för att gapa på dig och få en massa gallimatias tillbaka
såsom spring själv då din jäkel, fast att man placerat honom/henne där själv :)

När jag skulle springa Lidingö tjejlopp för några år sedan,  var jag inte van att springa så långt som en mil och jag tyckte inte att träningen gick framåt. Jag beklagade mig för min dåvarande sambo som tränat och tävlat i kraftsport på elitnivå  och han svarade mig att du måste springa fortare, du måste springa längre, du måste ta i mer. Jag blev naturligtvis jättesur och frågade honom om han inte trodde att jag hade annat för mig :) Dessutom hasplade jag ur mig att han minsan inte skulle orka springa mer än några kilometer.

Själförsvar och förnekelse....sen kom insikten!!! Nästa löprunda ökade jag tempot och körde ännu hårdare och där kom endorfinpåslaget och träningsglädjen. Jag hade legat på för låg frekvens och bekvämt nött kilometer efter kilometer utan att hitta formen. I efterhand så har jag tackat min exsambo att han petade mig i sidan trots att jag blev grinig, för han visste ju vad som behövdes.
Insikten att vi behöver utmana oss själva och inte bekvämt luta sig tillbaka hela tiden behöver man väcka liv i då och då om man nu inte har turen att springa på någon jobbig typ då och då som skakar liv i en.

Ha en toppenskön kväll alla och kom gärna tillbaka.............

Träning i vardagen

Och skulle det nu vara så att Coltings bok inte faller er på läppen, följ då denna träningsvideo om vardagsträning.

<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/DavODw54CoQ" frameborder="0" allowfullscreen></iframe>


Man måste få skoja till det ibland också...underbara Felix Herngren :)

Inspiration till alla er som går i träningstankar eller redna är där.

Ninna ninna ninnana ninnininnaninina....veckans boktips   Här kommer lite inspiration till alla er som går i träningstankar, och döm nu inte boken efter titeln  Jag vill ju bara se bra ut naken av triathleten Jonas Colting, vinnare av ultraman på Hawaii och en av Sveriges mest vältränade idrottsmän.

Boken är en guide till fitness och hälsa för människor som aldrig har tränat, för de som tränar och vill ha nya tips och idéer, för de som vill gå ner i vikt och för de som vill gå upp i vikt, för mäniskor som vill få bättre kondis eller som vill bli starkare eller för de som bara vill se bra ut.

Boken avslutas med Jonas smått galna 24 timmars klassiker non-stop, för vill man, orkar man och vågar man, så kan man baske mig klara av det mesta fast att det gör ont. Fylld av beundran är jag i allafall för denna Triathlet med en otrolig kunskap om träning, kost och hälsa.

Dagen efter

Jahaja igår var jag glad i hågen över att ha startat denna blogg och skrivit mitt första inlägg, och idag kommer baksmällan :) Jag vet ju inte hur man använder alla appar, verktyg, layouter, hur man lägger till andra som bloggar, hur får man igång en sån pass schysst sida så att man får ansluta reklam...kan man visa youtube klipp ? Frågor...frågor....så många frågor.

Eftersom jag retreatar mig igenom ännu en dag för att få tillbaka rösten så har jag ju all tid i världen,
Ipren,strepsil,bafucin en stor kanna kaffe, läsa bloggar, läsa instruktioner och hemsidor om att starta bloggar.

Min vana trogen när jag har en ledig förmiddag hemma så kollar jag på Malou Von Sivers efter tio,
ett små trevligt program som tar upp både lätta och tunga dagsaktuella ämnen. I dag handlade det bla om två av Sveriges mest lästa bloggerskor Tyra Sjöstedt och Sofia "PT-Fia" Sjöströms  utbrändhet och sociala mediers baksida, om att sociala medier tar över livet en I-lands problem som jag kan förstå men inte är bekant med.


Jahaja tänkte jag ännu en gång...var det här ett så smart initiativ av mig egentligen ? Det verkar ju otroligt tidskrävande det här, måste man vara så hängiven ?  När det blir vår och springspår/ cykelbanor ligger is och snöfria i all sin härlighet då vill då inte jag att några sociala medier ska ta över mitt liv, vill man dessutom skriva något vettigt så gäller det ju att kolla så att man inte trampar i klaveret och kommer med osanningar. Petimeter som jag är med sånt, så kommer jag väll att googla sönder mig :)


Nåväl...jag får väll helt enkelt bara göra mitt bästa och vara mig själv  skriva om sånt som intresserar mig och sånt som jag brinner för här i livet  vill någon/ några läsa det och bolla tillbaka tips, tankar och idéer så får jag väll vara glad för det.


När jag anslöt mig till bloggportalen för att bloggen ska synas tydligare så fick jag kategorisera mig själv...och det var inte lätt :) Det slutade med att jag kategoriserade mig själv under humaniora och livsåskådning, humor, sport och fritid. Nåväl det låter väl hyffsat seriöst och inte allför ytligt för en snart 42 årig tonårsmorsa som har upptäckt hur hon ska hålla sig någorlunda frisk och sund och insett hur skönt livet känns efter ett ordentligt träningspass.

Det här med bloggande är ju lite halvkänsligt för vissa...säger man bloggerska, så tänkte iallafall jag tidigare per automatik på diverse yngre, blivande fashionistor som  proppagerade för alla flickors rätt att äga åtminstone ett par Loboutin skor. Obs fakta ruta !... Loboutin är ett varumärke skapat av den franska väsk och skodesignern Christian Loboutin. Alla  kvinnliga kändisar med värdighet och rang använder dessa skor, märket lyftes fram väldigt tydlig av Sarah Jessika Parker i sex & the city ,  J Lo  gjorde en låt för några år sedan som heter just Loboutins en annan ivrig förespråkare är  mode ikonen Viktoria Beckham.


 Nog om detta och mitt då inskränkta förhållande till att blogga och läsa bloggar :) så tänkte jag tills jag själv började läsa tex Jonas Coltings blogg, fitness PT:n Olga Rönnbergs blogg mfl och upptäckte att bloggvärlden handlar om så mycket annat än mode, inredning och kändisskap. Att blogga är väll att kunna göra sin röst hörd och ha en dialog med omvärlden, människor som man annars inte skulle ha haft möjligheten att komunicera med. Det här är ju internets speakers Corner en plats där det är tillåtet för vem som helst att hålla "offentliga tal  så jag gör som sagt var ett försök att hitta en nisch i denna bloggvärld där jag kan nå fram med mitt budskap att humans are awesome.

Jag borde inte men kan inte låta bli - Let´s be careful out there....

Retreatar mig in i bloggarnas värld idag 25 mars 2013

Ända sedan barnsben har jag varit väldigt verbal att komunicera är livsviktigt för mig...sedan några dagar tillbaka har jag släpat runt på en envis förkylning/ halsåkomma som sedan igår har satt sig på mina stämband.

Jag har i nuläget i stort sett ingen röst :) Jag sitter alltså här ensam hemma på kammaren i någon sorts retreat... begrundar livet utan röst och inser att svaret måste vara att blogga !!! genialiskt... komunikation utan att använda rösten.

Dessutom är det faktiskt Marie bebådelsedag idag och eftersom jag heter Marie och bebådelse betyder kungörelse så ser jag det mer eller mindre som ett tecken på att det är dags att göra min "röst" lite mera hörd.

 Jag hoppas att någon/några människor därute vill hänga lite med mig ibland och dela tankar, åsikter, träningstips och idéer.

Här kommer ett av mina favorit citat: Framgång är följden av ett gott omdöme.
Bra omdöme är följden av erfarenhet.
Erfarenhet är ofta följden av dåligt omdöme

Är det patetiskt att avsluta ett blogginlägg på en dessutom helt ny blogg med Sergeant Phil Esterhaus i Hill street blues  - Hey let´s be careful out there ?
Jag hade en chef en gång i världen som ofta sa så på våra morgonmöten, och eftersom jag arbetar inom vården blev det lite komiskt.

Ha det gott alla !!!!